Jag har alltid haft svårt med att börja ett blogginlägg. För vad sjutton ska man skriva liksom?

Jag har så länge jag kan minnas skrivit dagbok för hand, men jag tycker verkligen inte att det här är samma sak. Min vän säger åt mig att jag kan skriva och börja likadant, som i min dagbok.

Men sen så är det ju så här, att om jag skriver exakt som i min dagbok, känslor,agriationer osv. kan ju folk faktiskt bli förolämpade.

Jag är ganska grov i mina ord, och de kan nog de flesta som känner mig, intyga om.

så ska jag verkligen skriva det här?

Och vad har hänt då?

Ja, vad har hänt egentligen. Vi har kommit några veckor närmre våran flytt.

Om 14 dagar för att vara exakt. Jag har hunnit packa 4 kartnoger och nu är det saker som ska slängas och lite sånt som är kvar. Varför packar jag så himla tidigt för? Jag gillar att förbereda, jag vill att när våran flytthjälp kommer ska allt vara nerpackat och klart. Man ska kunna bära ut möbler och kartonger på en och samma dag så man kan börja städa sen. Jag vill inte att allt ska vara i en enda röra För det är det värsta som finns. Det kan jag faktiskt säga att jag är säker på med tanke på hur många flytter jag ha varit med om i mitt 22års långa liv.

Det går framåt för mig i alla fall och idag ska jag putsa fönster.

Jag har också hunnit med att skriva in mig på körskolan, jag har köpt ett paket som ska ge/givit mig 20 körlektioner, riskettan, halkbana, internetpaket och teoriböcker. Jag känner mig otorligt glad över detta och stolt över mig själv att jag äntligen tagit fingrarna ur och börjat med det.

Så det ska jag också göra idag, Plugga på körkortet.

En annan vän till mig har även blivit mamma! Hur coolt är inte det?

Det är helt fantastiskt.SÅ Jag måste få säga ton vis med grattis och ton vis med lyckoönskningar till de nyblivna föräldrarna!

Tänk vad kärlek kan skapa egentligen? va? tufft. jag tycker det är tufft.

Att efter lite juffs,juffs,gnugg,gnugg kan det komma ett sådant underbart mirakel.

För det är ju verkligen ett mirakel. Det är ALLA barn.

Men sen har det nog inte hänt så mycket mer, inte vad jag kan komma på.

Bara vanligt vardagsgrejs. Men detta var ju mycket roligare att berätta.

Så då börjar jag dagen med att putsa fönster.

Över och ut. Klart slut.

Sophie